Im thinking about doing the reportage on early on-set Alzheimer. The idea came to me during class today. It is a personal subject beacuse my father, and his brother, both suffered from this disease.
My next task would be to find a suitable candidate to follow, somebody who has been diagnosed with this disease, still maybe living at home, being taken care of by the family.
Tilaa:
Lähetä kommentteja (Atom)
Låter spännande. Och svårt. Och tänkvärt. Och personligt, på ett bra sätt. Hur gör du rent etiskt? Och hur hittar du en familj som är villig att ställa upp? Kontakter? Jag tänker direkt att anhörigvårdare är fantastiska vardagshjältar som av kärlek, omtanke, plikt, dåligt samvete och gammal vana tar hand om tills de många gånger själv stupar. Vore det skäl att ge dem en synlig roll i ditt arbete? Det är ett angeläget ämne. Både sjukdomen och familjen den drabbar. Det heter väl att A är de anhörigas sjukdom. Bra så här långt, vi återkommer till saken på torsdag. Jag ser redan framför mig en bildserie fylld av både skratt och tårar.
VastaaPoistaEmma
Precis. Tankarna kring hur jag gör praktiskt är att jag kunde kontakta Alzheimerförbundet och fråga snällt ifall det är någon familj som var "media-vänlig". Det kan finnas såna som är intresserade att få denna, inte så mycket omtalade variant av Alzheimer, mera framförd.
VastaaPoistaDet jag personligen vet av detta är att diagnosen för sjukdomen ofta kommer så pass sent att den sjuka människan redan är rätt så långt in på sjukdomen. Dvs. han/hon kan gå ut med för lite kläder eller inte känna igen en etc. Jag hoppas jag kunde hitta någon sånhän.
Andra varianten är att jobba på vårdhemmet, tex. det min far var på i Lappträsk, det jag fotograferade utifrån till Lapua serien.
Jepp, bra såhärlångt, för jag grubblade över helgen utan nåtsomhelst tema ;)