Our first guest lecturer for the course was Jenni Gästgivare today, she had a brief stay and we had individual talk-through for a short time. I presented my press portfolio and my earlier reportages of Waldos People (a short one) and Töölö emergency care.
Ofcourse I also presented my idea for our reportage course. And she was pleased to hear it, and the backrground to it. She thought I had good plans for going along and making contacts for the project. She agreed that the best way would be to go through Muistiliitto, the Alzheimer-förbund, maybe through e-mail so they could read my thoughts and personal history with the disease, rather than by phone.
I also presented my documentary-art project Nuoruuteni vanhuus to her, because it's tightly linked to this idea. She thought it's good to continue to work with a subject that is so closely personal.
Tilaa:
Lähetä kommentteja (Atom)
Bra. Är glad över att höra att en så bra idé kom naturligt och som på beställning. Så är det när saker får processas fram. Din berättelse blir narrativ när du, både för din egen skull, och för oss betraktare kan ta "samma" ämne och fortsätta berätta om det ur en annan vinkel.
VastaaPoistaKul också att höra att Jenni håller med om att det finns goda potential. Det att du kan dra i den personliga tråden är super för sammanhanget. En drabbad familj kommer att ha tusen gånger lättare att öppna sig för någon som vet vad de går igenom. På det sättet kan du använda dina personliga erfarenheter på ett professionellt sätt utan att det blir allt för subjektivt. Alltså journalistiken lider inte utan byggs upp av din personliga erfarenhet.
Emma