I've finished post processing some of the pictures I took at Lauras home last week, with her normal day routine and grandkids visiting. This visit was the first time I really saw her smile, when the grandkids arrived she was in a really good mood and didn't seem so ill, although during their teaching it was obivious again that she had trouble with words and telling the time.
Här finns pärlor! Bilden med fönstret (utan människa) är min absoluta favorit! Det finns en så stark stämning i den. Något ogreppbart, något distanserat, något suddigt, något vardagligt, något okänt...
VastaaPoistaKramen är också trevligt, mest för känslan, innerligheten, inte så mycket för komposition och bildbyggande (lite för taijt komposition och/eller för många störande element i bakgrunden, men jag vet, ett ögonblick är kort...).
Också bilden genom glashjärtat är fin. Och symbolisk. När man vet kontexten.
Det är nästan skrämmande att se skillnaden på Laura hemma och på insitutionen.
Bra jobbat. Mera, mera... ;)
Håller med, bilderna med symbolik och stämming kommer att vara viktiga för boken, förståd slutligen vikten av sånhäna bilder från Henrick Weckströms bok.
VastaaPoistaFörstår att kompositionen och den tekniska kvaliteten bryts något tilfälligt, men det är ett pris då man följer efter någon och lever i just den stunden. Man hinner inte med allting, men man blir bättre, hoppeligen.
Givetvis inser även jag att det är det pris man betalar. Det är därför man jobbar så här; för att fota massor, massor och sedan kunna välja. Och varje gång man övar blir man bättre på att tänka, handla och ha framförhållning samtidigt...
VastaaPoistaHemma bilderna är det jättefin stämining i.Ljuset är också väldigt vackert, konstigt med kontrasten till de andra bilderna men det är ju också det som det lite handlar om. det finns inte bara en sida.
VastaaPoista